27 mars 2017

måndagstema - konsertminnen del 1

 Kents avskedskonsert på Tele2 Arena i december 2016


Jag har aldrig varit nån stor Kent-fan. Gillade dem i början, tappade bort dem under många år och har nu åter börjat lyssna. Mest pga de starka texterna och Jocke Bergs speciella röst. Så det var självklart att gå på deras avskedskonsert i december 2016. Jag gick tillsammans med min kusin Lisa, hennes Janne och kompis Sarah


Det var en tät, spännande konsert med ett spektakulärt bildspråk. Mycket folk och alla var med på att ingå i helheten. Det instagrammades, kollades i kent-appen, det användes mobillampor mm. Och framförallt, det sjöngs med.


Jag tror att alla hade sin favoritlåt, och en egen upplevelse av konserten. Läste min brors facebookinlägg och kände bara delvis igen mig. Intressant.

För mig var det viktigaste, det så tydliga ställningstagandet mot rasism och främlingsfientlighet.  Och bejakandet av mångfald och allas rätt att vara olika.


Mina två favoritsånger av Kent är på det temat, här är mina favoritrader ur dem:

Sverige

Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är
var du än är


Egoist

Det finns de som säger att kärlek är så enkelt
Antingen har man den eller så har man inte
Och plötsligt står du där övergiven i regnet
En fot i graven bland syrener och studenter

Vi ska leva leva livet
Vi är drevet, vi har drivet
Vi ska leva leva livet
Vi tar allt, ja allt för givet

Du är socker, nyfikenhet
Jag är starkt svart kaffe, ambitioner och regn
En monoton vers behöver en stark refräng

Vårt motto var länge ta ingen skit
Men du kom på ett bättre
”Var lite lite snällare än du måste vara”
Vi ska aldrig bli som ni

Blogginlägg 27 av 100 i #Blogg100 2017

26 mars 2017

klimatosmart ensammat

När jag har obarnhelger brukar jag passa på att äta antingen mat som mina barn inte gillar eller mat som är lite lyxigare. En rätt som kombinerar båda utsagorna är egengjord råbiff. Jag gör lite olika varianter, den franska, en neutral med tillbehör efter humör eller den här mer umamifyllda varianten. Det är en egen version av en skapelse av Margit Richert. Hon är en av de smaksäkraste personer jag har träffat. Först läste jag hennes blogg, sen twittrade jag med henne och till slut åkte jag och hälsade på henne. Först i Skåne och sen i Georgien. Mina minnen från den resan kommer i maj på bloggen.


MALENAS RÅBIFF

150g innanlår
1 äggula
0,5 schalottenlök, finhackad
1 tsk wasabikräm
1 tsk kapris, finhckad
1 tsk calvados
1 msk chillisås
Salt och peppar

Till servering:
1 äggula
1 tsk kapris
0,5 schalottenlök, finhackad
peppar
Kryddkrasse
Smörstekt chiabatta

Mal innanlåret själv. Det blir mycket godare. Blanda med äggula, lök, wasabi, kapris, calvados och chillisås. Smaka av med salt.

Servera köttet i en fin puck med äggula ovanpå och små högar av tillbehören. Vrid några tag med en pepparkvarn.

Jag äter numera mindre kött än tidigare och har lärt mig mer om vilket kött man skall köpa tack vare den här guiden. Det är ingen raketforskning precis, men ändå bra att ha som påminnelse.


Dessutom tycker jag att man skall välja vilken sorts djur man äter, nöttkött som det är i råbiffen ger absolut störst klimatavtryck. Därför väljer vi ofta kyckling härhemma. Eller fläsk. Och kör vegetariskt minst en dag och fisk två gånger i veckan. Även då är det viktigt att välja rätt. För klimatets skull och för framtida djurliv. Man får börja i det lilla.


Blogginlägg 26 av 100 i #Blogg100 2017

25 mars 2017

årets första lopp


I dag har jag sprungit Tunnel Run Citybanan. Det är ett lopp som gick från Karolinska Institutet till Fatbursparken på söder, genom tunneln för nya Citybanan. Vi sprang i den servicetunnel som går parallellt med pendeltågsspåret.


Vi var ett helt gäng från Byggtjänst som sprang, bla vår nya VD. Kul! Det var soligt, men blåste kallt, så det var inte så dumt att springa 6 km i tunnel. Jag fick en ok tid, nästan bättre än jag väntat men klart sämre än jag borde kunna prestera. Men det är tidigt på säsongen och jag har aldrig sprungit ett lopp redan i mars. Dessutom var sista backen brantare än Abborrbacken på Lidingöloppet...


I tunneln hade de skapat snygga ljuseffekter med lampor, laserstrålar, bildspel och röstmeddelanden. Bra, så att det hände något längs vägen. Spännande att springa i tunnel, men inte så vacker utsikt!
Under Adolf Fredriks kyrka, hade de skapat en kyrkogård, där en tjej som spelade spöklik musik. När jag sprang förbi spelade hon Darth Vaders marsch från Star Wars.


Jag laddade upp med en spännande sallad. Jag har länge tänkt att jag borde utforska Sichuanpepparsmaken mer och nu hade jag googlat fram ett recept på DN, som jag har pillat lite i. De asiatiska ingredienserna köpte jag igår på min favoritasiat, Oriental Supermarket i Hötorgets tunnelbaneuppgång. Och räkorna köpte jag på Hav i Hötorgshallen. Fredagsrunda deluxe!


HET MELONSALLAD

3 krm sichuanpeppar 
150 g räkor med skal 
200 g grovttärnat melonkött 
1 tsk pressad lime 
1 msk finhackad salladslök 
cirka 1 tsk finstrimlad syltad ingefära 
finhackad röd chili efter behag 
blad av färsk koriander 

Rosta sichuanpeppar i torr panna tills det börjar dofta. Pass på så att det inte bränns! Häll upp i mortel och stöt ordentligt. Skala räkorna och vänd hastigt runt med övriga ingredienser inklusive sichuanpepparn. Garnera med koriander.

Kommentar: Det är klart att färska räkor är absolut godast. Men eftersom det är så mycket smak i denna sallad, så tror jag att frysta räkor/burkräkor skulle kunna funka. Det är dock viktigt att melonen är söt. Jag fick hälla på lite ingefärsspad, eftersom honungsmelonen var lite menlös.

Blogginlägg 25 av 100 i #Blogg100 2017

24 mars 2017

ost och rock

Ibland längtar jag efter centraleuropeisk mat. Schnitzel, surkål, schweinshaxe och gulasch tex. Eller nått så enkelt men ändå tokgott, panerad ost med tartarsås. En av de bättre såna serveras på Humlehof på Folkungagatan 128. Igår tog jag med Klara dit, för att fira att jag den här månaden får bonuslön. Företaget gjorde vinst förra året, och en del av det delades ut som bonus till hela personalen. Väldigt trevligt! Dessutom var det mysigt att få umgås själv med henne, när Erik var på träning tillsammans med Magnus.


Ost är gott i alla former och jag har ofta tänkt att jag nog skulle kunna leva bara på ost, bröd och vin. Fast det vore kanske inte den sundaste dieten man kan tänka sig. Här är receptet på panerad ost och tartarsås från restaurang Gyllene Prag i Göteborg. Där åt jag panerad ost för första gången, och det är fortfarande den bästa!


PANERAD OST

Edamerost (eller gouda)
Vetemjöl
Ägg
Ströbröd

Skär osten i 1-2 centimeter tjocka skivor. Doppa skivorna i vetemjöl, uppvispat ägg och ströbröd. Sen i ägg och ströbröd ytterligare en gång. Dubbelpaneringen förhindrar att osten rinner ut. Stek i het olja tills ytan blir gyllengul. Serveras med stekt potatis, sallad och tartarsås.

TARTARSÅS

0,5 dl majonnäs
1,5 msk kapris
1,5 msk hackad persilja
1 msk finhackad rödlök
1 krm rivet citronskal
(saltgurka)
Salt och peppar

Blanda majonnäsen med kapris, persilja, lök och citronskal. Om man vill kan man blanda i lite hackad saltgurka också. Smaka av med salt och peppar.

Efter att ha lämnat Klara hemma hos Magnus, drog jag till Hornstull. Jag skulle nämligen se mitt favoritband Avantgardet. De hade sin turnépremiär på Debaser Strand. Jag mötte min konsertkompis Karin och vi tog en öl i baren innan det drog igång.


Avantgardet släppte sin första skiva förra året, och har nu följt upp den med en ny skiva På östkusten intet nytt! Bandet är pop-punkigt med innerliga texter, som handlar om sångaren Rasmus Arvidssons resa från ett nerknarkat liv i London till nykterhet i ett hus på Öland. Första skivan producerades av Björn Olsson, som även producerat Håkan Hellström. Och det hördes på många sätt. Inte mej emot, eftersom jag är ett stort Håkan-fan.

Den nya skivan är också producerad av en gammal Håkan-producent Jocke Åhlund, men som jag också gillade när han sjön i Teddybears. Det är mer poppigt och så har man släppt in duktiga El perro del mar (Sarah Assbring) på en duett. Skivans klart vackraste spår!



Gårdagens spelning var precis som de två tidigare jag sett, röjig, oväntad och varm ända in i hjärtat. Det märks att bandet gillar sin publik och att de har roligt på scen. Både Jocke Åhlund och Daniel Gilbert (från Augustifamiljen) gästade på scenen, plus några till som jag inte kände igen.

Tyvärr spelade de inte min favorit från första skivan som har den mest oväntade, men ändå sannaste kärleksförklaring jag har hört. Jag fångade den dock på film första gången jag såg bandet.

"Du är den första ciggen ur paketet
Du är förlåtelsen efter sveket
Du är det perfekt packade grammet
Du är inhalatorn efter dammet
Du är framvinkningen i kön
Du är flytten från London hem till ön
Du är den räddade straffen på tilläggstid
Du är epilepsianfallets stesolid"



Blogginlägg 24 av 100 i #Blogg100 2017

23 mars 2017

onsdagskultur


Igår var jag på en fotoutställning, där det även fanns några installationer som tredimensionella kommentarer till fotona. Det var min kompis Lena Nestius som fotat pepparkaks- och saltdegshus. Och när hon fotat husen visade bilderna nått helt annat än det var tänkt från början.

Så här beskriver hon det själv:

DÉLAISSÉ
Abandonediobarra

Byggde en by till jul av pepparkaks- och saltdeg. På kul, som alltid. Sen placerade jag husen på urrivna ritblocksidor som jag inte skulle spara. Ett ganska stadigt papper som såg gammalt trist och nött ut. Så husen med bränt socker inte skulle kladda ner bottenytan som bestod av en stor gammal tågrälsteckning. Den har funnits med i tidigare utställningar och jag gillar den.

Sen fotade jag.

Nu skulle husen fraktas till min studio och så försiktigt som möjligt lyftas bort. Upptäcker då orden på bottenpappret och börjar läsa saker jag skrivit för länge sen.
Destruktiva texter fyllda av frågor om livets mening, min mening, alltets mening.
Formuleringar om mitt självförakt som människa konstnär mamma hustru partner och vän.

På undersidan av varje hus finns texten skriven i blyerts. Som en grund liksom. Torpargrund plintgrund pålgrund krypgrund..
Häpnar över min förtvivlade text om min trasiga själ och min trasiga kropp. Och då blev alltihop med byn annorlunda. För mig.
Jag tror husen bilderna objekten handlar om det lika mycket som det jag vill att det ska handla om...
Att bygga upp mig, se vad som håller och vad som sen rasat.
Fundament.
Det man ska stå på.

Nu får ni titta på alltsammans. Det är jag och ändå inte.
Det kan vara nåt helt annat och det hoppas jag att det är, men jag ville ändå berätta vad som hände och kom fram när jag rev byn.

Jag, arkeologen.



Jag blev helt fascinerad och såg både tyska vakttorn och Visbys medeltida trappstegsgavlar bland husen. Och en historia om sprickor och skavanker, och som Lena formulerade det: I sprickorna syns ljuset.

Efter att hon visat mig utställningen gick vi några portar bort till Ringvägen 145, för där ligger ett av mina favoritställen Reggev Hummus. Det är ett hål i väggen som serverar underbar hoummos med goda tillbehör.


Vi delade på en hoummos med grillad aubergine (Hazilim) och pratade en stund över en öl. Lena är ännu en av mina vänner som jag lärt känna på twitter. Men numera är hon en kär vän även i det alldeles vanliga livet. Det som rusar fram, så att man ses alldeles för sällan. Men nu hann vi i alla fall komma ifatt lite…


(Bilderna från Reggev är lånade från deras webbplats.)

Blogginlägg 23 av 100 i #Blogg100 2017

22 mars 2017

lägerdrömmar

I går kväll planerade jag både hajk för mina spårare och pratade om de två sommarlägren som är på gång. Dels till Vässarö och dels till Skåne för stort nationellt Jamboree. Det är kul med de vanliga scoutmötena, men läger är absolut nånting helt speciellt. I somras åkte kåren till Norge, och jag och barnen var med.


Vi var 80 stycken scouter, ledare och föräldrar som åkte iväg från Stockholm med tåg. Vi skulle åka hela vägen till Storlien och där bli hämtade med buss. Tyvärr blev resan mycket längre än tänkt pga ett blixtnedslag i närheten av Ånge. Vi blev sittande där 6 timmar och kom fram till vår slutdestination Stallvika vid tretiden på natten. Klara och de andra stora scouterna som skulle bo i tält var ena riktiga hjältar. Det tog en timme från att vi kom fram tills att alla sov… Jag och Erik hade det lyxigt, för vi fick bo i ett av våra norska värdars gästrum.


Stallvika ligger vid en fjord väster om Trondheim och där fick vi både vandra på fjället i ösregn och göra en båtutflykt till det yttersta kustbandet. På ön Sula som vi besökte, är nästa bebodda ö Island.


Vår båtutflykt blev t o m en lokaltidningsnyhet. Då inser man att det inte händer så mycket där. Men man kan ju förstå skräcken när man ser bilderna på oss från båten. Det blåste lite...



I Stallvika bodde vi i församlingshemmet, på båtklubben och i tält. Och vi var fler scouter från Kärrtorp, än det är fast boende där. Men alla var så vänliga och en kväll bjöd hembygdsföreningen på den lokala specialiteten: fiskbullar med lök, Løkeboller.


Jag trodde att scouterna inte skulle gilla dem, men alla åt med god aptit. Mina barn som gillar all sorts fisk har bett om att jag skall göra dem hemma, så jag har sett till att få ett recept.

LØKEBOLLER FRA STALLVIKA

500 gram vit fisk
0,5 lök
2 tsk salt
0,5 tsk vitpeppar
1 krm mald muskot
1,5 msk potatismjöl
c:a 3 dl mjölk
1 ägg
1 msk hackad gräslök
Fiskbuljong

Skär fisk och lök i bitar. Kör fisk, lök, salt, muskot och peppar i matberedaren tills smeten knappt har gått ihop. Häll över i annan skål. Blanda i potatismjöl. Späd försiktigt med mjölk. Rör ihop till en köttbullelik smet. Blanda i ägget och gräslöken. Koka upp fiskbuljong. Rulla stora fiskbollar och koka i 5-7 minuter. De skall vara rätt fasta när de är klara.

Servera med potatis, skirat smör och kokta grönsaker. Vi fick kokt kålrot i Norge, men barnen hemma föredrar gröna ärtor.


Vi besökte också Austråttborgen, en betydelsefull del av Norges historia. Här är Klaras patrull Eld utanför den. Och vi scoutpysslade, (jag gjorde en gul sölja till min svenska scouthalsduk), lekte och hade lägerbål. Som det ska va på läger.


Efter tre dagar i Stallvika flyttade vi in till Arena Trondheim, en multisportarena där vi kunde bo. Scouterna fick köra en ovanlig femkamp (de är ju vana vid chiffer, livlinekastning o dyl) med bl a mekanisk tjur, sumobrottning och lasergame. Snacka om succé!


I Trondheim besökte vi förståss Nidarosdômen, en vacker katedral, där också Norges riksregalier förvaras. Vi kollade även in Nidälven, de gamla packhusen och hälsade på en norsk scoutavdelning.


Vi hann också med bad, shopping och en lokal matfestival. Har ni inte varit i Trondheim, åk dit! Det är en av mina favoritstäder i Norge.



Efter tre dagar där åkte vi hem. Tågresan hem gick utan problem och vi landade i Hammarbyhöjden trötta men glada. Vilken resa och upplevelse! 


 Blogginlägg 22 av 100 i #Blogg100 2017

21 mars 2017

Lots of socks

Idag är det World Downs syndrome day. Den infaller den 21/3 varje år, eftersom de flesta med Downs har tre kromosomer i kromosompar 21. Dagen uppmärksammas med att man har omaka sockor för att visa att det är ok att vara olika. Det är ett amerikanskt initiativ från början Lots of socks, men fick en svensk skjuts 2015 när Nathea Anemyr ville hylla sin syster och uppmanade alla att Rocka sockorna!


Jag har en kompis som har en son med Downs syndrom. Hon har tidigare bloggat om detta, men på de senaste åren har bloggen inte uppdaterats. Men det är ändå värt att gå in och läsa några av de gamla inläggen på Masarinmamman.


Här är lite fakta om Downs syndrom:
  •  Downs syndrom beror på en kromosomrubbning. En person med Downs syndrom har i nästan alla fall tre exemplar av kromosom nummer 21, i stället för det normala antalet två.
  • Personer med Downs syndrom har en intellektuell funktionsnedsättning som spänner från mycket lindrig till grav.
  • Diagnosen innebär ett antal yttre gemensamma kännetecken, men alla är individer och har egna personligheter.
  • Varje år föds omkring 140 barn med Downs syndrom i Sverige, vilket motsvarar ett barn på 650 födslar.
  • Syndromet har sitt namn efter John Langdon Down, den brittiske läkare som år 1866 blev den första att beskriva syndromet.
Blogginlägg 21 av 100 i #Blogg100 2017

20 mars 2017

vårdagjämning


Jag gillar alla årstider. Men det innebär också att jag hinner trötta på en årstid och blir rejält glad när nästa är på väg. Detta gäller särskilt våren. Så idag på vårdagjämningen kan jag inte annat än utbrista VÄLKOMMEN!!!

Nu är det banne mig dax för gröna blad, blåsippor, varma stunder på balkongen, löpträning utomhus och converse. Basta! (Jag kör detta mantra lite extra högt, eftersom det snöar utanför fönstret just nu...)

Jag flyttade till min fina lägenhet i Hammarbyhöjden sex månader efter separationen. Och nu har jag bott här i drygt 2 år. Jag är på väg in i min tredje vår. Den här sammanställningen av bilder gjorde jag hösten 2015, när jag sett alla årstider från min balkong.


Och jag känner fortfarande samma glädje över årstidsförändringarna på mina träd. Och lyckan över att ha hittat hem. Jag trivs med att bo själv i den här lägenheten, med barnen här varannan vecka. Här har jag fått finna mig själv igen. Fått växa mig stark och komma ut på andra sidan. Både som skild och som 50-åring.

Blogginlägg 20 av 100 i #Blogg100 2017

19 mars 2017

födelsedagsmiddag för ma&pa

Mina föräldrar fyller år med 10 dagars mellanrum. I år är det inga jämna födelsedagar, så vi slog ihop firandet till en söndagsmiddag. Det serverades våfflor med skagenröra, fisksoppa med aioli och en helt ljuvlig chokladtårta. Förstår ni var jag har fått mitt matintresse från? Här är min mamma Mai och Klara på bild.


Vi är en tajt familj och har alltid så kul när vi ses. Idag var det jag, barnen och min bror Jakob med en av barnens kusiner Jonatan som kom på föräldrarnas middag. Min svägerska var upptagen och äldsta brorsbarnet Miranda har flyttat till lärostaden Lund, så henne ser vi inte så ofta längre.

Pappa Göran lyckades jag inte fånga på bild, men här är en fin bild på honom och de tre kusinerna från julafton. En annan av våra familjeträffar. Julbord med hemlagade rätter med rötter i Gotland, Estland och Västkusten. Som vi hjälps åt med. Min bror är lika matintresserad som jag!


Blogginlägg 19 av 100 i #Blogg100 2017

18 mars 2017

mina fina jerusalemvänner

Sista helgen i februari hade vi en reunion. Jag och mina närmaste vänner från mitt Jerusalem-år 1992-93. Vi hade tagit oss till Lund, och höll till hemma hos Katharina på Laurentiistiftelsen. Det är jag, Johanna som är präst, Katharina som är pedagog på Montessoriskola, Jonas som är narkosläkare och Karin som är docent i judaistik.


Så här såg vi ut när det begav sig, då jag var kock på Svenska Teologiska Institutet. Katharina var volontär där och Johanna student. Karin och Jonas var studenter på Hebrew University.


Det blev förståss mycket prat, minnen, titt i fotoalbum och en hel del skratt. Det var verkligen ett speciellt år vi delade därnere. Jag hade lagat meze och tagit med arrak till lördagens middag. Uppskattat med smaker som är så förknippade med Israel och Palestina.


Till söndagslunch serverade Katharina denna sallad. Förebilden kom från Baghdad CaféMedelhavsmuseet i Stockholm. Men hon hade gjort den lite matigare med bulgur. Den var toppengod och passade bra till de mezerester som fanns kvar.


KATHARINAS BULGURSALLAD

Fullkornsbulgur, buljongkokt
Ruccola blandsallad
Parmaskinka
Chevre, smulad
Solrosfrön, rostade
Röd paprika, strimlad
Gurka, skivad
Röd lök, skivad

Fikonmarmelad
Citronsaft
Olivolja
flingsalt
mald svartpeppar

Jag anger inga proportioner, det är en fråga om tycke och smak. Salladen skall läggas upp på ett vackert fat, och ovanpå osten klickas fikonmarmelad, och över alltihop droppas citronsaft, flingsalt, svartpeppar och olivolja.

Blogginlägg 18 av 100 i #Blogg100 2017

17 mars 2017

spansk afton

För några veckor sen var jag sjuk, och då plöjde jag återigen Mauro och Pluras tågluff, som nu finns på ViaFree. Och det fick mig att tänka på matupplevelser jag har kvar. En av dem är San Sebastian (Donostia) och deras pintxosbarer. Jag passerade där på en tågluff 1991, men vi var fokuserade på Santiago de Compostela, och förstod inte vad vi missade... (Bilden är en skärmdump från tv-serien).


I kväll bestämde jag och Klara att vi skulle ha en pintxoskväll.

Den mest kända pintxosen är Gilda, som är döpt efter Rita Hayworths filmkaraktär. Den är "grön, salt och het". Den är urenkel att göra och passar utmärkt till ett glas vitt vin från regionen. Jag valde dock ett vin från en närliggande region, nämligen Rueda. Funkade bra det med.



GILDA

gröna oliver 
sardellfileer
guindillas 

Oliverna ska helst vara av manzanillatyp med kärnan kvar. Guindillas är små inlagda chillifrukter. De finns på Salmantinos eller Stockholm ost&chark. Båda två ställena är väl värda ett besök.


Pintxos är tapas på bröd om man skall förenkla det hela. Pintxos är ett baskiskt ord för pinne, som man använder för att hålla ihop skapelsen. Vi gjorde tre olika munsbitar i detta vårt första pintxostest.

PINTXOS MED CHORIZO

Baguette i skivor
3 kronärtskockshjärtan
2 msk Kesella
1 msk majonäs
Några droppar olivolja 
salt och peppar
Tunna skivor chorizo
Strimlad färsk gräslök

Hacka skockorna grovt och blanda med kesella, majonäs och olja. Smaka av med peppar och salt. Lägg det på bröden. Toppa med chorizo och gräslök, som du fäster med tandpetare.

PINTXOS MED MANCHEGO

Baguette i skivor
Manchego i skivor
Grillad inlagd paprika, i strimlor
Flytande honung
Rostade pumpafrön
Svartpeppar. 

Lägg ost och paprika på brödet och fäst med en tandpetare. Ringla lite honung över. Strö några rostade pumpafrön över och mal lite svartpeppar.

PINTXOS MED KRABBA

Baguette i skivor
85 g krabbkött
1 msk färskost med vitlök
1 msk hackad färsk gräslök
Några droppar citronsaft
salt och peppar
0,5 citron, grovrivet skal
2 strimlade torkade aprikoser

Låt krabban rinna av. Blanda med färskost, citronsaft och gräslök. Smaka av med salt och peppar. Lägg röran på bröden. Strö över citronskal och aprikoser.


Klara tyckte bäst om den med manchego och jag om den med krabba. Men även den med chorizo fick tummen upp. Bra första test. Det här gör vi om. 

Erik åt egna grillade mackor med grillad kyckling och vitlökssmör, dekorerade med gurka. De fick enligt honom 2 tummar upp!!

Blogginlägg 17 av 100 i #Blogg100 2017

16 mars 2017

gokaffe i vasastan

Vi är så bortskämda här runt Odenplan. Vi har nämligen flera bra caféer som inte är delar av kedjor. De drivs av entusiaster med kärlek till kaffe, goda mackor och bakverk.



Det som ligger närmast jobbet är Café Pascal, som både är urtrevligt att fika på, men som också erbjuder min favorit-takeaway-macka. Croissant med äggsallad, gräslök och parmaskinka. Ibland måste man lyxa till det, idag var en sån dag. Hämtmacka istället för medtagna mackor hemifrån... Pascal har fått Gulddraken, och det är så välförtjänt!



Det andra är min och kompisen Madlis frukostställe, Kafé Orion. Det drivs av samma gäng som en gång startade Kafé Esaias, som jag skrivit om tidigare. Där har de goda leverpastejmackor och kaffe från Da Matteo i Göteborg.



Jag är verkligen ingen kaffenörd, men jag uppskattar gott kaffe och gillar de småskaliga rosterierna som finns runtom i Sverige.

Blogginlägg 16 av 100 i #Blogg100 2017